BERÄTTELSE OM RESPEKT

respekt

Det här är en berättelse lånad av Mohamad Hassen om att aldrig glömma respektera sina närmaste.

Min mamma hade bara ett öga. Jag hatade henne.

Hon jobbade i skolköket och serverade mat till eleverna och lärarna för att försörja oss. Jag skämdes för henne.En dag kom hon fram till mig i skolan och sa hej. Jag kunde inte ha varit mer generad.

Hur kunde hon göra så här mot mig? Jag ignorerade henne och gav henne en hatisk blick innan jag gick iväg. Nästa dag hörde jag mina klasskamrater skriker: ”Usch, din mamma har bara ett öga!” Jag visste inte var jag skulle ta vägen, helst önskade jag bara att hon kunde försvinna.

”Om det enda du gör är att få mig att se ut som en idiot, kan du lika gärna dö.” sa jag till henne.Hon sa inte ett ord.

Jag tänkte inte ens efter en extra gång på vad jag hade sagt till henne, jag kokade bara av ilska. Hennes känslor brydde jag mig väldigt lite om.

Helst av allt ville jag bara komma bort från skolan och henne. Jag lade därför i en extra växel i skolan och lyckades få så pass bra betyg att jag fick chansen att plugga utomlands.

Sedan gifte jag mig. Vi skaffade ett hus, och vi fick barn tillsammans. Jag var lycklig i mitt liv med barnen och våra bekvämligheter. Plötsligt, en dag, kom min mamma för att besöka mig. Hon hade inte träffat mig på flera år och hon hade inte ens träffat sina barnbarn.

När hon plingade på öppnade mina barn, och blev först rädda över vad de såg. Sedan började de skratta och peka på henne. Jag såg vem det var i dörröppningen och skrek: ”Hur vågar du komma hit och skrämma mina barn? Dra härifrån, NU!”

Min mamma svarade tyst: ”Oj, jag ber om ursäkt. Jag måste haft fel adress.” Sedan försvann hon iväg.

En dag fick jag ett brev gällande en klassåterträff. Jag ljög för min fru och sa att jag skulle på en affärsresa. Efter återträffen gick jag tillbaka till vårt gamla ruckel av ren nyfikenhet.

Mina grannar sa att hon hade dött. Jag fällde inte en enda tår. Då gav de mig ett brev som hon ville att jag skulle ha.

Min kära son,

Jag tänker på dig hela tiden. Jag är ledsen att jag kom utan inbjudan och skrämde barnen. Jag blev så glad när jag fick reda på att ni skulle ha en återträff med klassen. Då jag är sängliggande är chansen tyvärr liten att jag kommer få träffa dig. Jag är ledsen att du genom livet tvingats känna skam över mig. Det var aldrig något jag ville.

Vet du, när du var liten var du med om en hemsk olycka. Den gjorde att du förlorade ena ögat. Jag stod inte ut med tanken av att du skulle behöva gå igenom din barndom med ett öga, så jag gav dig mitt. Jag blev så stolt när jag tänkte att du gick runt och upptäckte världen åt mig, med mitt öga. Som din mamma ville jag dig alltid väl, glöm inte det.

Jag älskar dig.
Hälsningar mamma.


Vilken sorglig berättelse tänk före du säger något, gör aldrig någon ledsen särskilt dina föräldrar! Detta var ett påminnelse främst för mig och delade med mig av den så andra tar lärdom utav den.

Vad tyckte ni om berättelsen dela gärna med er!

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s